honeybottoms

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Jag: Nej, jag känner inte att något är på gång än. Lite sammandragningar men de gör inte ont eller nåt fortfarande. Fötterna fortsätter vara svullna om jag inte är duktig och sätter på mig stödstrumpor på morgonen, vilket jag inte alltid är. Kan inte andas ordentligt på nätterna, hur jag än ligger blir det som ett tryck över bröstet. Hjärtklappning får jag ganska ofta, tror det börjar bli lite trångt där inne i magen nu och bebisen trycker väl på allt som finns att komma åt. Ja, känner mig inte på topp helt enkelt men jag hoppas innerligt att jag får lön för mödan snart :)

Snart ska vi åka och hämta våran nya bil, så kolla in senare så kanske jag har lagt upp en bild på den :) Det här är förresten inlägg nr 300 i min oerhört intressanta blogg :P

Gud, vad fort tiden går. Vi är redan inne i vecka 39 och idag är det 10 dagar kvar till bf. Detta är iofs ingen säkerhet att förlita sig alltför mycket på, +- 14 dagar räknas som normalt så alltså kan jag gå till den 18 juni ungefär utan att det är något konstigt med det. Hoppas verkligen inte att bebisen bestämmer sig för att stanna så länge inne i magen. Vill ha ut den nu ju :)

Nåja, lite fakta:

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Jag: Bebisen ligger åt rätt håll och jag hoppas den stannar där. Har känt som lite ilningar ner i bäckenet ett par gånger men som sagt inga förverkar än. Känns verkligen inte som att förlossningen närmar sig med stormsteg som de så fint uttrycker det. Vill inte gå över tiden, det räcker gott och väl med de dagar som är kvar. Känner bebisen ganska ofta numera, det börjar nog bli trångt där inne :) Ett par gånger har h*n sparkat till något inne i mig så det gör ordentligt ont, det är lite häftigt.

Ni kan hitta videon via den här länken också. Kvalitén är lite bättre där.

Ha en härlig dag allihop. Nu ska jag äta frukost och sen sätta igång med läsandet.

♥♥♥