Vecka 40
Jaha, då har man alltså gått in i vecka 40. Det har gått fortare än vad jag trott men nu får bebis gärna titta fram :) 4 dagar kvar idag till bf men som mest kan det väl bli ungefär 21 dagar till... Usch, vad jobbigt! Snälla bebis kom nu på en gång!
Vecka 40 (39+0)
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Jag: Nej, jag känner inte att något är på gång än. Lite sammandragningar men de gör inte ont eller nåt fortfarande. Fötterna fortsätter vara svullna om jag inte är duktig och sätter på mig stödstrumpor på morgonen, vilket jag inte alltid är. Kan inte andas ordentligt på nätterna, hur jag än ligger blir det som ett tryck över bröstet. Hjärtklappning får jag ganska ofta, tror det börjar bli lite trångt där inne i magen nu och bebisen trycker väl på allt som finns att komma åt. Ja, känner mig inte på topp helt enkelt men jag hoppas innerligt att jag får lön för mödan snart :)
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Jag: Nej, jag känner inte att något är på gång än. Lite sammandragningar men de gör inte ont eller nåt fortfarande. Fötterna fortsätter vara svullna om jag inte är duktig och sätter på mig stödstrumpor på morgonen, vilket jag inte alltid är. Kan inte andas ordentligt på nätterna, hur jag än ligger blir det som ett tryck över bröstet. Hjärtklappning får jag ganska ofta, tror det börjar bli lite trångt där inne i magen nu och bebisen trycker väl på allt som finns att komma åt. Ja, känner mig inte på topp helt enkelt men jag hoppas innerligt att jag får lön för mödan snart :)
Kommentarer
Postat av: anne wennberg
Vad är första priset om man gissar rätt då?
Postat av: Emma Hemmingsson
Kämpa på! Snart så har ni bebis hos er!! Och jag lovar, lite kommer du sakna magen men det är undrbart när den blir mindre och busen är utanför! Lycka till =)
Postat av: Tessan
Jag hade inga onda sammandragningar överhuvudtaget, - rätt var det var så gick vattnet & värkar började strax efter. Bokstavligen!! Nästan som på film? ;)
Spännande nu!
LYCKA TILL :)
